Tafatt.
Del V
- SE PÅ MIG! TAFATT, TA DIG SAMMAN!
- Ska du säga, sa Tafatt och tittade med hemskt irriterade ögon mot sin äldre broder Hjältemod.
- Du ska då alltid vara som en käpp i hjulet, ett avbrutet stift, en lös sträng på gitarren, ett tappat ord, en randig kossa…
- Jag förstår! Sa Tafatt lika irriterat. Ta mig nu härifrån.
Hjältemod lyfte sedan ner sin yngre broder från köksbänken, borstade bort dammet från hans rygg och torkade bort diskmedlet ur hans hår.
- Tafatt, jag förstår inte hur det är möjligt, men du lyckas alltid med det ofattbara. Han log sedan ett självbelåtet flin och gick högfärdigt därifrån.
Senare samma dag damp det ner ett väldigt mystiskt brev innanför dörren. Ett äggskalsvitt kuvert med rött sidenband omslaget. De båda bröderna ställde sig mitt emot varandra med brevet mellan dem och stirrade mer oroade ögon rakt på det. Efter en tio minuters lång tystnad bestämde sig Tafatt för att yttra några ord:
- Märklig färg det har, eller?
Kommentaren hade en förödande effekt. Hjältemods ansikte svällde upp vid kinderna och han blev alldeles röd i hela ansiktet. Tafatt granskade förloppet noga. Den röda färgen steg uppåt ansiktet för att sedan ändra till en mörkare färg. Efter det hände det ofattbara, det kom som från ingenstans, enligt Tafatt, ett gapskratt utbröt.
- Hjältemod… du är inte rolig.
